torsdag.
Äntligen kväll och snart dags att sova. Efterlängtat kan jag säga, låg vaken till 3 inatt och va hur pigg som helst.
Sen uppstigning vid 7. Och jag som tänkte att jag bara skulle ha bebisen idag så då kunde jag sova lite när hon sover. Men så blev itne fallet, Asher stannade hemma från dagiset för han hade haft feber igår. Så hurra för det, och han verkade inte sjuk för fem öre. Han hade världens energi och var överallt hela dagen. Försökte lugna ner han med dom 101 dalmatinerna, vilket gick väl hyffsat bra. Sen tog jag med dom till en liten park där dom har en damm full med skölpaddor. Mina värdföräldrar kom hem 15 minuter försent, och även fast det bara handlar om några minuter blir jag sur. För jag jobbar från 8-6, vilket är 10 tim. När klockan är 6 vill man bara springa in på sitt rum och ha lite tid för sig själv. Min värdpappa Preston berättade när han kom hem att den nya processen med att hitta en ny aupair efter mig har börjat. Det kändes lite jobbigt att höra, det är ändå 5 månader kvar och nu när han sa så lät det som om jag ska lämna så snart. Jag vill inte ens tänka på det. Jag älskar dom här barnen så grymt mycket, ibland känns dom som om dom är mina! Iallafall bebisen, hon va ju nästan nyfödd när jag kom och nu har jag fått sett henna växa och snart är hon så stor så att hon går. Man kan förlänga sitt aupair år, men jag har bestämt mig för att åka hem. Jag vill göra nånting nytt. Ett år känns ganska lagom som nanny.
Åkte iväg till gymmet efter att jag hade slutat, men efter bara några minuter på kondismaskinen så kände jag vilken jäkla träningsvärk jag har. Igår så både gymmade jag och sen åkte jag till collegets träningsarena och sprang runt där på banorna och sen upp och ner för läktar trappen. Och det är inte lite många trappsteg heller, jag var helt död.
Jag tänke också bara tipsa er om att läsa den här bloggen om ni inte redan gör det, www.mittlivsabina74.blogspot.com. Det är en 34 årig kvinna som har bekämpat sin cancer sen 06 och fick i början på det här året reda på att den är obotlig och har inte långt kvar att leva. Jag blir verkligen jätte ledsen när jag läser den.
Nu blir det ett avsnitt med LOST sen skönhetssömnen,
Pusskram
Mina små busungar
Kommentarer
Trackback
